Sannas eskapader

i Frankrike

Några synnerligen exklusiva varv och starten på en trav- och havresa

Publicerad 2013-04-19 11:22:00 i Hästsport,

Trots de 60 milen mellan Bordeaux och Paris tar sträckan bara tre timmar och en kvart med tåget om man tar det snabbaste. Av någon mystisk och okänd anledning kan detta få till följd att man som Bordeauxbo liksom bara "råkar" kliva på tåget mot Paris och att man sedan återigen "råkar" slinka in i pendeltåget för att slutligen hamna hos Anders och Ioana Lindqvist på travträningsanläggningen Grosbois. Där möts man alltid av de gladaste miner. Anders hem är så gästfritt att där aldrig blir gästfritt. Många gånger har jag dessutom haft turen att utöver gästfriheten ha ytterligare anledningar att åka dit och då menar jag amatörlopp. Allt har sin tid och jag kör inte lopp nu men det är roligt att tänka på travresorna och de speciella händelserna runt omkring. En dag hände det så att Anders berättade att han hade hittat ett passande amatörlopp till Rambo Crown. Jag fick givetvis en smärre chock och trodde inte mina öron. Vadå, köra Rambo, Rambo Crown? Rambo Crown är en enastående häst som hade haft toppfina framgångar. Med Anders dotter Johanna hade han till och med tagit flera segrar på nationalarenan Vincennes, även om han sedan behövt lite tid på sig för att komma tillbaka efter en olycka. Nu hade ju Anders två hästar i stallet med Rambo i namnet så jag tänkte ögonblickligen att det var den andre fine Rambo för inte kunde det ju vara möjligt att köra den Rambo i amatörlopp. Samtidigt så brukar ju vår folkkäre expertkommentator hålla tungan rätt i mun och han sa inte fel namn nu heller. Startlistan kom. Den såg egendomlig ut med mitt namn bredvid Rambos. Men Rambo själv såg lika stolt ut som vanligt där han med spetsade öron och fina stjärn i pannan vakade över stallet från sin box.


Det hela verkade mot alla odds vara sant för när lördagen kom lastade vi både Rambo Crown och Miss Sixty (som skulle starta med Johanna) och styrde kosan mot Mesley-du-Maine, en kommun som ligger tre timmar sydväst om Paris. Apropå odds så var loppet ett s.k. PMU-lopp med riksspel som sänds i franska hästsportkanalen Equidia. Vi behövde däremot inte känna så mycket press från spelarnas sida den här dagen och favoriten hette i stället Quel Grand Plessis. Efter värmningen med en riktigt, riktigt pigg och fin häst började det kännas mer verkligt än det sett ut på startlistan. Starten och stundens allvar närmade sig... Och så fin att köra han var! Tipptopp att vända upp och sedan flög han som en katapult till ledningen från tillägg medan favoriten fick en sämre start. Att köra en häst som Rambo ger en exklusiv känsla. Anders och Johannas beskrivning stämde in i minsta detalj hela loppet igenom, det var som att ha fått en teknisk manual förklarad för sig där det bara gällde att sköta spakarna i rätt ordning.

 

Rambo Crown körs i Norbert Janssens ägarfärger orange och vit. Efter start syns han snart komma farande till höger i bild.

 

En galopprisk fanns men av den märktes intet. Över mål kändes Rambo stark som en björn och stolt som en tupp. Han är utan tvekan den av alla hästar jag kört som legat på mest i slutet av loppet och över mål. Och inte nog med det - i kurvan efter mål var han helt och fullt inne på att fortsätta ett varv till... Det gick ju bara inte att hålla sig för skratt! Jag kan säga att känslan av att inte kunna få stopp på hästen över och efter mål är en sällsam upplevelse.

 

Rambo Crown pysslas om efter loppet i Mesley-du-Maine där han vann Prix de la Chalopinière på tiden 1.16.8 över 2875 meter den 16 juli 2011.

 

Mesley du Maine är en stor fin bana i länet Mayenne och gissa om den hädanefter hör till mina absoluta favoriter. Därifrån ska vi nu förflytta oss ännu längre åt sydväst för det är dags för en Sannakomponerad trav- och havresa i sydvästra Frankrike.

 

För att hitta datum för respektive travbanas travdagar och anpassa din rutt efter de dagar som passar just dig, skriv in namnet på travbanan du tänker besöka i rutan "Sélectionner un hippodrome" och klicka sedan på "ok" på den här sidan.

 

 Låt Les Sables d'Olonne inleda din resa.

 

Det är lämpligt att låta resrutten börja strax norr om regionen sydvästra Frankrike och sedan fortsätta söderöver. Efter ett dopp på de fina stränderna i Les Sables d'Olonne på Atlantkusten har du bara åtta kilometer till Hippodrome des Sables d'Olonne eller Hippodrome de la Malbrande i Talmont Saint Hilaire som den också kallas efter flytten 1970. Den här fina banan totalrenoverades åren 1996 och 1997 och firar 100-årsjubileum den 13 juli 2013, dagen före Frankrikes nationaldag. Så håll det datumet i minnet! Banan erbjuder många fina sommardagar och sena sommarkvällar med trav eller galopp och allehanda festligheter, i år mellan den 18 juni och den 25 oktober.

 

Alla datum och tider för tävlingsdagarna på Hippodrôme des Sables d'Olonne finner du här.

 

Sådärja, det var starten på en superb trav- och havresa. Den spännande fortsättningen följer i nästa inlägg (förutsatt att jag klarar mig oskadd från den kommande lekdagen med mina brorsbarn Arvid och Astrid på Örnsköldsviks lekland). Jag befinner mig nämligen i La Suède när jag skriver det här. 

Punch på franska, vin, vatten och oväntad kyld champagne

Publicerad 2013-04-14 06:30:00 i Hästsport,

Av Frankrikes enorma travutbud besöker svenskarna till att börja med banorna i Paris, Nice och Normandie. Och visst är det naturligt, men..., varför inte ändra färdväg och besöka någon av de 51 trav- och galoppbanorna i sydvästra Frankrike och samtidigt se massor av spännande saker på vägen?

 

Via några anekdoter om mina franska fyrfota vänner och amatörlivet i Frankrike ska jag i ett par inlägg framöver försöka koppla samman trav och resor och därmed ge dig lite hjälp på traven om hur du hittar intressanta ställen att besöka.

 

Att åka på trav i Frankrike ger tillfälle att se sig om i landets alla sex hörn. Ja, Frankrike har ju det...

I det stora travlandet Frankrike körs varje år mer än 860 amatörlopp (varav 26 av dem är montélopp). Fransmän som inte sysslar med trav ser oftast frågande ut när de hör termen "amateur" utan något tillägg. För dem är ordets främsta betydelse nämligen "någon som tycker om något", t.ex. en amateur de chocolat (en chokladälskare), en amateur de vin (en vinälskare) etc. En amateur d'art är ett särskilt begrepp om en person som tycker om konst men som inte själv målar. En amateur i travsammanhang å andra sidan är en person som själv utövar sporten och tävlar med amatörlicens (och i allra högsta grad tycker om hästar). Däremot lever inte amatören på sin sport utan utövar den som en hobby till skillnad från lärlingar och proffs som har sporten som yrke. Enligt franska Centre National de Ressources Textuelles et Lexicales, ung. Terminologicentrum, kommer ordet amateur ursprungligen från latinets amator, vilket mycket riktigt betyder "någon som tycker om / älskar något" (i enlighet med det motsvarande verbet aimer). Betydelsen "idrottsman som utövar en sport utan att ha det som levebröd" kom långt senare och faktiskt kom den till franskan som låneord från engelskan, som dock dessförinnan, på 1700-talet, hade lånat ordet av franskan.

 

Efter en etymologisk studie av ordet amatör råder det ingen tvekan om att det är det ideala ordet för oss travamatörer; vi tillbringar fritiden med att utöva en sport med de hästar vi tycker så mycket om. Och titta bara så alldeles, alldeles underbar min fina fyrfota vän Punch är! Bilden är tagen efter ett lopp på gräsbanan Jallais.

 

Helgerna under mitt första Bordeaux-år tillbringades nästintill konstant antingen hemma på Richard William Denecheres gård eller med hans stall på travresor. Monsieur Denechere har en av de digraste meritlistor man kan tänka sig inom fransk travsport. Hans sex "Sulky d'or" innebär att han blivit kuskchampion i Frankrike hela sex gånger. Han är också mycket känd som ständig följeslagare, deluppfödare, tränare och kusk till Fan Idole, stoet som slog Varenne. Ballerinan från sydväst som hon kallades på grund av sina oerhört vackra travrörelser fick rekordet 1.09.8 och var på sin tid världens snabbaste sto. Här kan du se Richard och Fan Idoles fenomenala prestation när de vann Prix de France 2002. Vill du se Monsieur Denechere köra lopp så är det ytterligare en anledning till att bege sig till sydvästra Frankrike, Richard är nämligen still going strong trots att han närmar sig 70 (och därmed pensionsåldern som kusk) nästa år. I eftermiddag kör han till exempel fyra hästar på banan i Agen.

 

Richard William Denechere befinner sig aldrig långt från en sulky.

 

Travbanan Bordeaux - Le Bouscat ligger i kommunen Le Bouscat som gränsar till Bordeaux.
 
Trots att jag hamnade i vinstaden Bordeaux och gärna suttit bakom en springare vid namn Punch är det flera riktiga vattenstäder som har kommit att bli särskilt tursamma inom travet. Staden Saint Galmier, där Punch var så bussig och hjälpte mig att vinna mitt första lopp i Frankrike, är känd för sin enastående vattenkälla. Den ger ett mycket gott och nyttigt vatten som inte bara är rikt på kalcium och magnesium utan även har en helt naturlig kolsyrehalt. Ingen kolsyra tillsätts alltså utan alla de små pärlande bubblorna kommer på naturlig väg direkt från källan där vattnet tappas. Vattnet heter Badoît och får sina speciella egenskaper genom en tioårig process där det pressas upp till källan från 300 meters djup. När vi pratar om vatten måste givetvis också Vichy nämnas, en stad med en travbana som jag nog vågar påstå hör till en av Frankrikes i särklass allra vackraste. Ett ytterligare annat känt mineralvatten i Frankrike kommer från Vittel. Där finns en stor, härlig och gemytlig gräsbana där jag haft lyckan att få vara först i mål med den snärtiga lilla märren Peccadille som då tränades av min montémentor Philippe Masschaeles mamma. Peccadille är i skrivande stund inte lika nätt som då hon vann i Vittel, utan är rejält rund om magen där hon går i sin normandiska gröna hage och väntar föl med Kool du Caux. Spännande!

 

Philippe behöver förstås inte någon presentation för travfantasten men för mina andra läsare så kan jag berätta att Philippe Masschaele är montésportens (monté är travridning, dvs. trav med sadel i stället för sulky) utan motsvarighet främste föregångare. Han var den som på allvar började använda och få framgång med ett nytt sätt att rida monté, en jockeyinspirerad stil med korta läder som skiljer sig markant från den föregående traditionella montéridstilen med långa läder och lättridning (med lättridning menas att ryttaren sitter ner och står upp om vartannat i den tvåtaktiga gångart som trav är). När ryttaren kommer i perfekt harmoni med hästens rörelser i den nya montéridstilen kan det gå riktigt fort. Jag var en gång skötare åt den gotlandsfödde travaren Rocky Kim, en lika stark som flott häst och som i Anders Lindqvists träning blev en aktad montéhäst på högsta nivå i Frankrike. Rockys ordinarie ryttare, en viss J M Bazire, hade en egentränad häst till start i Prix de Cornulier år 1998 och kunde därmed inte rida Rocky det året. Anders hade fått upp ögonen för den då relativt okände belgaren Philippe Masschaele och det blev Philippe som år 1998 fick rida Rocky Kim i Prix de Cornulier, världens största montélopp på Vincennes i Paris. Jag fick på så sätt träffa Monsieur Masschaele redan innan han slog igenom och senare blev det åtskilliga turer till honom för travridningsträning.

 
   

Tillbaka till vatten och Punch... Tro inte att Punch automatiskt för tankarna till drycken här i Frankrike, nej, ordet punch har två olika betydelser beroende på uttal, uttalet [pœnt∫] återfinns i uttrycket avoir du punch som betyder att vara effektiv, dynamisk. För att syfta på drycken måste du uttala [pɔ̃], alltså tre ljud: p, nasalt å-ljud och (som sj i sjunga). För dig som inte pratar franska kan det här vara lite knepigt och därför är en förklaring på sin plats. Det är så att franskan har fyra vokalljud (œ, o, ɛ och a) som kan "nasaliseras" och bilda egna betydelseskiljande fonem. Man uttalar en nasalvokal genom att sänka gomseglet så att luftströmmen kan passera genom både munnen och näsan. När det görs på rätt sätt vibrerar det litegrann i näsan. I svenskan finns inte dessa nasala vokaler men de måste läras in om du vill att fransmännen ska förstå dig. Skriv in un bon vin blanc (ett gott vitt vin) här, välj någon av de franska rösterna (Bruno är tydligast) så kan du enkelt öva de fyra franska nasalljuden.

 

Punch (tränad av Anders Lindqvist) och jag när vi vinner ett amatörlopp i Lisieux i juli 2011.

Nu när ni kan uttala Punch efter konstens alla regler ska jag berätta att han är en helt fantastiskt fin häst med många kvaliteter. Dessutom är han riktigt intressant att köra eftersom han gillar att köras efter humör genom hela loppet. Detta ger kusken en fin lektion och påminnelse om att man måste ta och ge när man jobbar tillsammans. En av många roliga dagar med Punch var travresan till Neuillé-Pont-Pierre, en 1100 meter lång sandbana i vänstervarv. Den här fina lilla banan ligger i ett område som fullständigt kryllar av makalösa slott. Bara 36 kilometer från banan ligger till exempel det välkända Château royale d'Amboise med sin helt otroliga utsikt över Loiredalen.

 

Dagen till ära skulle avverkas över långa 3000 meter och dessutom med 25 meters handikapp för Punch' del. Banan Neuillé-Pont-Pierre är en smal bana och 25 meter före oss startade åtta hästar medan vi var fem ekipage på tilläggsfållan. Avgör själv om Punch gör skäl för namnet genom att se loppet här.

 

Tjohooo! Punch a du punch! Bilden är från målgången i Neuillé-Pont-Pierre.
 
I Frankrike skålas det gärna i bubbel efter en travseger. Efter loppet i Neuillé-Pont-Pierre med Punch kommer min andra fina amatörhäst Peccadilles ägare jublande och otroligt glad i hågen för att gratulera - med en champagneflaska han i smyg hade haft med sig till banan... - och inte nog med det - han hade dessutom ställt den på kylning i sin kylbag redan före loppet...! Varken jag eller Punch' ägare, engelske Berry, hade tagit ut segern i förskott såsom denne supporter så gissa om vi blev paffa... - men glada förstås!
 
 
I nästa inlägg ska jag berätta om när jag fick möjlighet att köra en så bra häst att jag fortfarande inte trodde att det var sant trots att jag såg det svart på vitt i startlistan. Och så blir det lite tips om hur man kan kombinera trav och hav på bästa tänkbara sätt i den mest gastronomiska delen av alla Frankrikes regioner, nämligen sydvästra Frankrike, det otroligt fina Sud-Ouest. På återseende!
 

Pippi på fåglar

Publicerad 2013-04-02 00:21:00 i Allmänt,

Inte så många vingslag från Bordeaux, vid älven Leyres delta och utlopp i Arcachonbukten, ligger ett av vårt jordklots viktigaste fågelsträck. Där har man anlagt det 120 hektar stora fågelreservatet Parc ornitologique du Teich som i sin tur är en del av den regionala naturparken Les Landes de Gascogne som täcker 315 000 hektar av länen Gironde och Landes i sydvästra Frankrike.

 

 
Skedstorkarna är underhållande att titta på när de med pendlande halsar söker föda i vattnet.

I Frankrike finns naturskyddsområden i form av 6 nationalparker och 267 naturreservat (om man inte räknar med de utomeuropeiska territorierna). Dessa ska inte blandas ihop med de 46 regionala naturparkerna. Naturskyddsområdena är mestadels obebodda och tanken är att skydda och bevara naturmiljön i sitt naturliga tillstånd. De regionala naturparkerna däremot innefattar både skogar, landsbygd och samhällen. Även här vill man värna om och bevara värdefulla naturmiljöer, men det ska ske i kombination med landsbygdsutveckling och en ekonomiskt hållbar utveckling i området så att folk ska kunna bo kvar. Natur och kulturvärden används som resurser för bygdens utveckling, innovativ användning av naturresurserna uppmuntras och man strävar efter att uppvärdera platser med arkitekturala, historiska, kulturella eller botaniska värden. Varje regional naturpark upprättar en lokalt framtagen plan med målsättningar utefter sina behov. Insatserna kan handla om allt från att stödja jordbruket, skapa jobb och förhindra att affärer och service läggs ner till att göra miljön tillgänglig för allmänheten genom vandringsleder och friluftsaktiviteter. De regionala naturparkerna har därmed likheter med det svenska Landsbygdsprogrammet.

 

Fru Stork med två ungar. Bilden är från den 15 maj förra året.

För att återgå till fågelreservatet i Le Teich så är det alltså ett reservat i en regional naturpark. Eftersom det är beläget i gränslandet mellan skog, träskmark och hav kan man beskåda fåglar från flera olika habitat på en och samma relativt begränsade yta. Man har hittills observerat inte mindre än 312 olika fågelarter i Le Teich. Det rör sig om stannfåglar som ses året om, flyttfåglar som stannar för att häcka i reservatet innan de flyger vidare, flyttfåglar som rastar i reservatet under sin flytt samt flyttfåglar som övervintrar i reservatet.

 
En sådan här underbar syn kan man få se i Le Teich. Till vänster tre silkeshägrar, i mitten en stork och till höger en gråhäger. I vattnet syns några sothöns och om du tittar noga kan du också upptäcka en gräsand.

Reservatet är öppet 365 dagar om året. Öppettider och priser finner du här. Kikare är ett måste och går att hyra på plats. Från augusti till mars ser man mest fåglar när det är högvatten. De bästa tiderna på dygnet att beskåda reservatets fåglar under året hittar du här

Sothönan hör till de fåglar man inte kan missta sig på.

Reservatet erbjuder 6 kilometer gångstigar och 20 observationsplatser med tak från vilka man har goda möjligheter att komma nära och se de vilda fåglarna. Detta hindrar inte att man behöver både kikare och tålamod. En karta över området och dess observationsplatser finner du här

 

 

Det finns 20 observationsplatser med tak och gluggar där man kan sitta på bänkar och njuta av fågellivet.
 
Ett stort arbete har lagts ner på pedagogiska skyltar över de fåglar som kan tänkas synas från varje observationsplats. För den skull är det inte alltid enkelt att hitta rätt.
 
Några gravandshannar gör upp.

Reservatet ligger 50 kilometer väster om Bordeaux och det går massor med tågavgångar varje dag. Från Paris byter du i Bordeaux och resan tar allt som allt 4 timmar och 11 minuter, eller 34 minuter från Bordeaux. Kliv av i Le Teich. Reservatet ligger sedan på 15 minuters gångavstånd från tågstationen.

 

Om man tar sig tid att titta noga döljer sig det mest spännande kanske runt närmsta krök. Den här kattugglan var inte helt lätt att upptäcka.

Om

Min profilbild

Sanna Elfving

Norrländska som bytt Höga kusten mot Atlantkusten för arbete som svensklektor vid universitetet i Bordeaux. Ger företräde åt svensk frukost men erkänner sig i övrigt tämligen svag för fransk kokkonst. Traskar gärna i berg, över sanddyner, genom medeltidsbyar och bland vinodlingar. Gillar språk, natur, djur, hästsport, snälla människor och rättvisa. Att bo på plats och tala språket ger en unik möjlighet att se landet inifrån. Detta gör att jag kan tipsa dig om både kända och okända sevärdheter, konstigheter, egna smultronställen eller bara små lustiga detaljer, ja allt sådant som år 2013 till trots inte redan finns på nätet. I min blogg finner du ibland också vardagsbetraktelser och aktuella händelser härifrån. Jag skriver i första hand om Bordeaux med omnejd, men då och då gör jag avstickare till andra platser i landet. Varmt och innerligt välkommen till min blogg.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela