Sannas eskapader

i Frankrike

Prix d'Amérique 2013 - Vincennesbanan i Paris

Publicerad 2013-02-05 07:00:00 i Hästsport,

Det är den 27 januari 2013 på travbanan Vincennes strax utanför Paris. Det mytomspunna travloppet Prix d'Amérique ska strax gå av stapeln för 92:a gången i världshistorien. Den fuktiga, råa luften dallrar av spänning. Ska favoriten, fenomenet och titelhållaren Ready Cash klara av att ta sin tredje raka seger i världens tuffaste travlopp? I så fall skulle han sälla sig till legendariska namn som Uranie, Roquépine och Bellino II efter Ourasi i loppets absoluta topplista.

 

Man behöver varken vara travfantast eller spelare, egentligen inte ens hästälskare (däremot kan man riskera att bli det) för att trollbindas av magin kring Prix d'Amérique. Prix d'Amérique är inte bara travsport. Det är som att Amerika kommer till Paris, det är som en show på Broadway av högsta klass. Loppet har ett enormt intresse världen över och sänds i 35 olika länder. På plats finns Frankrikes jordbruksminister Stéphane Le Foll, franska filmstjärnor, TV-profiler...., ingen vill missa det stora loppet. Hängivna fans från när och fjärran kommer för att se sin favorit jaga den heliga graalen. Travovalen fylls likt en fotbollsarena med banderoller, hejaklackar, mistlurar och trumpeter. Trots osäkert väder och konkurrens med kvällens stora hemmamatch med "Zlatans" PSG i fotboll är 31 130 personer på plats på Vincennes.

 

 
Jag måste erkänna att jag är svag för styltakrobaterna.

 

Prix d'Amérique instiftades år 1920 till minne av de amerikanska soldater som stupade på fransk mark under första världskriget. Numera samlar man in pengar till välgörenhet. I år gick försäljningen av Prix d'Amérique-T-shirten (signerad av basketstjärnan Tony Parker) och 70 % av entréintäkterna till att stödja Make A Wish France, en organisation som hjälper sjuka barn och deras familjer.

 

Loppet går över distansen 2700 meter på Vincennes, en bana som består av både nedförs- och uppförsbacke. För segraren väntar en prissumma på 500 000 euro och 50 procent av loppets sammanlagda anmälningsavgifter. Tvåan får 250 000 euro och 25 procent av loppets anmälningsavgifter osv. ner till sjuan som belönas med 100 000 euro och 1 procent av anmälningsavgifterna.

 

Vincennes stora 2000-metersbana är välkänd för sitt fantastiska ytmaterial av kolstybb. Känslan att få beträda banan till häst är himmelsk. Jag har haft turen att få prova - här på väg ut i montélopp 2011.

 

Till minne av Ourasi - kungen av Vincennes

Spänningen i luften är dock blandad med vemod denna dag. Himlen är gråmulen. Två veckor tidigare gick Ourasi vidare till de evigt gröna ängarna. Ourasi, den fulländat vackre svettfuxen och den ende travare som hittills lyckats med den ofattbara bedriften att vinna Prix d'Amérique fyra gånger (1986, 1987, 1988 och 1990). Sorgen är påtaglig på Vincennes. De legendariska segrarna visas på storbildsskärmarna och intervjuerna avlöser varandra. Ourasi var så älskad att man pratar om landssorg i hästsportnationen Frankrike, landet med över 250 trav- och galoppbanor.

 

Omåttligt populäre och folkäre Ourasi är för evigt förknippad med Prix d'Amérique. Hans aura sveper över Vincennes denna sista söndag i januari 2013, bara två veckor efter hans bortgång.

 

Berättelserna är många om "den late kungen", som han ofta kallades. När Ourasi hade vunnit tre raka segrar i Prix d'Amérique begav sig självaste president Mitterand ut till Vincennes för att beundra den franska nationalklenoden. Det året skedde dock det som inte fick ske - Ourasi förlorade (om än för att komma tillbaka och vinna sitt fjärde Prix d'Amérique året därpå). Det sägs att ingen fransk president från och med den dagen vågar ge sig ut för att se Prix d'Amérique...

 

Ourasi besökte Vincennes en sista gång under 2004 års Prix d'Amérique-dag, då han iförd sin berömda brösta i fårskinn och med sin trogne skötare från förr vid sin sida, travade långsidan ner mot stallbacken och möttes av öronbedövande jubel och stående ovationer från Vincennespubliken.

 

 "Han var inte bara en häst, han var ett kulturarv, en stjärna, en sådan där personlighet som kan jämföras med stora män som Charles de Gaulle", säger Annie Jumel, stjärnans trogna uppasserska när han på ålderns höst gick i sin hage på stuteriet Haras de Gruchy i Normandie. Annie hälsade på Ourasi varje dag, i ur och skur. Hon var också den som hade hand om den ström av fans som årligen besökte Ourasi, i synnerhet i samband med hans födelsedag den 7 april. Denna högtidsdag firades årligen med pompa och ståt och förstås en tårta i hästsmak med morötter och Calvadosäpplen.

 

Legendaren fick leva i 32 år, en ansenlig ålder för en travhäst. Men hans stjärna lyser fortsatt klar och nationalidolen på fyra ben lever vidare i fransmännens hjärtan. Riktiga sagohästar återfinns i sagornas värld, så också Ourasi. I Contes de notre planète bleue, skriven av barnboksförfattarna Nicole och Paul Outin, finns en vacker saga för barn om en liten pojke som reser med sin morfar för att hälsa på Ourasi. Och i skrivande stund har boken, eller romanen, om Ourasi, Ourasi le roman vrai av Etienne Le Monpezat just givits ut.

 

Här följer en översättning av en intervju med Ourasis skötare Philippe Renouf av tidningen Le Parisien den 7 april 2010.

 

Vad var det som utmärkte Ourasi?

Han var i en klass för sig och det på alla sätt. Han är en utomjording från en annan planet. Han hade aldrig några fysiska besvär. Han hade en talang, en vinnarskalle, en självkontroll och en återhämtningsförmåga utöver det normala. Han hade en extra växel som konkurrenterna saknade vilket gjorde honom 25 meter bättre än sina medtävlare. Dessutom var Prix d'Amérique hans enklaste lopp på året eftersom han då inte behövde starta med tillägg. Ourasi var en vinnare som alltid var beredd att ge allt för att komma först i mål. Jag brukade jämföra honom med Michel Platini.

Hade han några svagheter?

Han var ganska skarp och andra kunde inte komma närmare än 10 meter. Han bet även mig och det märket har jag kvar på magen än i dag.

Vad gjorde honom så populär?

Ourasi tyckte inte om att träna. Det var väl det som gjorde att han blev så hållbar och kunde tävla så länge. Tack vare hans långa karriär fick folk också tid att fästa sig vid honom. Hans sätt att springa var en annan sak som bidrog till hans popularitet. Han var snabb i starten men sedan tog han inte i under de första 1500 metrarna. Det gav extra krydda och spänning till de lopp han deltog i. När han sedan tågade förbi konkurrenterna fick han folkmassorna att resa sig upp. För travälskarna var Ourasi en hjälte.

Han fick också sina beundrare att gråta...

En dag fick jag ett telefonsamtal från en Aveyronbo. Hans gamla mamma hade en sista önskan, hon ville se Ourasi innan hon dog. De kom båda två, det var en fredag, till stallet i Normandie. När den 83-åriga damen fick se hästen brast hon i tårar.

 År 1989 kunde inte Ourasi kissa innan loppet och blev slagen. Efter loppet såg jag många människor gråta på Vincennes. Året efter vidtogs alla åtgärder för att incidenten inte skulle upprepas. När Ourasi hade tömt blåsan informerades hela Vincennes om detta i högtalarna. En stor lättnadens suck gick genom publiken. Och han vann sitt fjärde Prix d’Amérique.

Vilket minne har du från "århundradets match" mot Mack Lobell?

Efter en mer än 24 timmars lång resa ville amerikanerna tvätta Ourasi från topp till tå för att undvika att han förde bakterier till andra hästar. Jag tyckte att det var korkat och lät dem klara sig bäst de ville. Ourasi ville inte lyfta på fötterna och de blev tvungna att ge upp. Jag kommer också ihåg att jag gömde 30 eller 40 kilo svarthavre, som var förbjudet att föra in i USA, i materiallådan, eftersom han inte åt vithavre. Ja, det finns många anekdoter att berätta.

 

Så tillbaka till årets Prix d'Amérique...

 

Stämningen trappas upp

Prix-d'Amérique-dagen börjar med den berömda öppningsparaden, som med sitt färgsprakande program är en total kontrast till det ruggiga vädret. Vi ser pom-pom-flickorna som aldrig verkar frysa sin lättkläddhet till trots. Vi ser den sedvanliga Prix d'Amérique-hästen som stolt stegar in på banan, täckt av den amerikanska flaggans färger från öra till hov. Och överallt en salig blandning av färger, artister, akrobater, dans och musik. Stämningen höjs på läktarna. Årets Prix d'Amérique är här! Prix d'Amérique-kuskarna får byta ut sulkysitsen en stund för en repa på amerikanska Harley Davidsons och presenteras på så sätt för publiken - till teknomusik.

 

Amerika är på besök i Paris.
 
Inget Prix d'Amérique utan Prix d'Amérique-hästen. 

  

 
Stefan Söderkvist välkomnas av publiken.

 

 

Som Bordeaux-bo kan man inte låta bli att hålla en tumme för sydvästra Frankrikes hopp, Richard Westerink. Men nog ser han ut att sitta bekvämare bakom sin fine Timoko?

 

Tävlingarna börjar. 7 lopp ska köras denna dag utöver höjdpunkten Prix d'Amérique. Vi har förmånen att få se Anders Svanstedt debutera på Vincennes med Nettan Palema i Prix Helen Johansson. Ett omöjligt startspår ger dem en nionde plats.

 

 

 Den näpnaste av alla under dagen var väl ändå Nettan Palema som startade i Prix Helen Johansson. En riktig lady bryr sig inte om hur de vackra vita stövlarna ska klara den svarta kolstybben utan koncentrerar sig på allvaret. Här i ett kärleksfullt ögonblick med en sann beundrarinna. 

.

Dagens mästerstycke närmar sig. In marscherar en armé av hästar och ryttare i uniform och plymförsedda hjälmar med blänkande visir in på banan. Det är den franska försvarsmaktens beridna förband, som med sin pampiga uppvisning framför läktarna fullständigt tar andan ur publiken.

 

 

På franska inrikesdepartementets hemsida kan man läsa att kavalleriets hästar till vardags har högst hedersvärda uppdrag. De tjänstgör för den franske presidentens säkerhet, deltar i beriden ordningshållning, spaning och parader. Den franska staten ser hästen som ett effektivt hjälpmedel, särskilt vid stora folksamlingar eller vid övervakning på platser där det är svårt att ta sig fram på andra sätt. De kan också delta i andra sammanhang där man anser att hästens närvaro ger ett mervärde. Faktum är att hästarna från kavalleriet används i 10 000 patrulleringar och 500 hedersuppdrag varje år.

 


Så tågar de ut tillsammans med militärsymfoniorkestern och försvinner från Vincennes för denna gång. Stämningen har trappats upp på läktarna. In kommer nu defileringen av årets deltagare i Le Grand Prix d'Amérique.

 

Maharajah, Lisa och Örjan defilerar. Sedan gick det fort från hopp till flopp, 1.10,7 första 1500 för att vara exakt...

 

Så gick loppet

Efter två inledande och nerkkittlande omstarter kommer alla de mest betrodda hästarna iväg bra och i rätt gångart. Bäst start får svenske Maharajah som sitter i ledningen efter en växling med Raja Mirchi. Han tar sedan sitt öde i egna händer kan man säga när han fortsätter i ett stenhårt tempo.

 

Vi närmar oss upploppet. Jublet dånar på läktarna när titelförsvararen Ready Cash, som hela tiden har smugit sig närmare, i sista sväng kommer upp jämsides med ledande Maharajah. Det vi sedan ser för tankarna på Usain Bolt som sveper förbi en Svensson på motionsrunda. Den ståtlige Ready Cash ser ut att lämna fältet bakom sig och vara på väg mot sin tredje raka Prix d'Amérique-seger. Konkurrenterna kastar in handduken en efter en... Eller, alla utom en, nämligen Royal Dream... Han har smugit med i rygg på favoriten största delen av loppet. Den store fuxen hakar på i sin myrsloksstil, han fullständigt vägrar släppa taget. Vrålet finner inga gränser, publiken får sitt lystmäte - en kamp mellan fenomenet Ready Cash och travfamiljen Dubois' Royal Dream! Ready Cash springer plötsligt som på hal is och kämpar tillsammans med körande Franck Nivard att hålla benen i rätt gångart när mjölksyran svider i kroppen. Jean-Philippe Dubois vrider ut sin springare, slår klorna i Ready Cash, seglar förbi och vinner Prix d'Amérique 2013. Han gör det på kilometertiden 1.11,9, nytt löpningsrekord för Prix d'Amérique!

 

Tvåan Ready Cash blir visserligen slagen men det med hedern i behåll. Den tappre hingsten höll nerverna under kontroll från start till mål och lämnade övriga fältet långt bakom sig när han stack iväg och bjöd publiken på ett rafflande upplopp, en giganternas kamp.

 

Ready Cash är ingen lätt häst. Här ser vi honom värma i rygg på en stallkamrat före loppet för att inte hetsa upp sig alltför mycket.

 

De svenska hästarna hamnade långt bak i fältet och var aldrig med om kampen om segern på upploppet. Bäste svensk finner vi först på elfte plats, Lutfi Kolgjini och Raja Mirchi. I svensk media talas om den svenska kollapsen, floppen eller magplasket. Se till exempel Skånskan.  Så när som på några oundvikliga kvickheter (om att till och med ismannen Örjan, som förstås även i Frankrike är känd för sin skicklighet och kyla i loppen, måste ha börjat smälta av den hårda press det innebär att köra detta unika, säregna lopp), är gliringarna och kritiken i franska travtidningen Paris Turf dagen efter trots allt förhållandevis milda. Att även en mästerkusk brister i omdömet i just detta lopp, det är inget som förvånar, det är bara ett av många fakta som gör loppet så mytiskt. Det här är ju Loppet som inte är som andra lopp

 

 Guldmedaljören

Vinnarkusken i årets upplaga av drabbningarnas drabbning, Jean-Philippe Dubois (som kallas "den okände profilen" i svenska Travrondens vinternummer?), är äldste sonen till en av Frankrikes mest kända hästkarlar, Jean-Pierre Dubois. Jean-Pierre har själv vunnit två Prix d'Amérique, yngste sonen Jean-Etienne ett och nu kunde också Jean-Philippe nå drömmen med sin Royal Dream. Sin, ja, för han är dessutom ägare till hästen. Sedan 2009 har han varit högst upp på listan av de framgångsrikaste travhästägarna i Frankrike.

 

"Ja, nog får jag vara nöjd, jag har ju fött upp både kusken och hästens far", säger 72-årige Jean-Pierre Dubois efter loppet då han intervjuas av travkanalen Equidia. Det är inte alltför vågat att påstå att dagens seger är ett resultat av ett helt manslivs kunskap och arbete...

 

Fransmännens vördnad för denna tävling är gränslös. En seger i Prix d'Amérique är något som betraktas som nästan ouppnåeligt. Segeryran är total när Royal Dream just har gjort det fabulösa.

 

 

Solglimtar spricker fram mellan molnen under eftermiddagen. Och vad kan passa bättre än att en stor och vacker fux tar hem loppet, kanske för att hedra Ourasi?

 

På segerhästens redan tunga meritlista finns triumfen i Prix de France 2012 där han liksom i Prix de Belgique 2012 redan lyckats besegra Ready Cash. Sedan har han hamnat på prispallen med krafter kvar (Jean-Philippe Dubois kör inte gärna en meter för mycket) i samtliga de så kallade B-loppen (ett slags förberedande och kvalificerande lopp där de 6 hästar som samlat mest poäng belönas med startbiljett till Prix d'Amérique) i matchningen mot årets stora mål.

 

Det råder inga tvivel om att siktet har varit inställt på Prix d'Amérique och att Royal Dream har förberetts minutiöst. Det betyder dock ingalunda att körsvennen var säker på seger. Familjen Dubois, som är ikoner i travbranschens Frankrike, är kända för att vara hårt arbetande, diskreta, fåordiga och ödmjuka. När TV-kanalen France 3 kommer på besök i Normandie dagen efter loppet säger Jean-Philippe att han tycker att det finns så många yrkesmän i branschen som är värda det här mer han själv. Han känner sig oerhört privilegierad som fått vinna. Han vågade inte tro på seger på förhand men lovordar sin häst för dennes mod och snabbhet. Han glömmer heller inte konkurrenten Ready Cash som han tycker gjorde en berömvärd prestation och påminner om att regnet gjort att banan fläckvis inte var bra.

 

I bakgrunden står den tappre krigaren från dagen innan. Royal Dream är tillbaka i sin hage och vilar ut, långt från tumultet och bruset som omgav honom efter bragden på Parisbanan.

 

Källor

 

Franska inrikesdepartementet

TV-kanalen France 3


Kommentarer

Postat av: Malin Nordin

Publicerad 2013-02-05 12:59:50

Åh gud va fint du skriver Sanna! Sitter och fäller en tår över dina fint formulerade ord kring Ourasi och ja hela loppet, du fångar det väldigt fint och värdigt!
Ska läsa vidare och drömma mig bort.
stor kram till dig
//Malin

Svar: Jag fällde nog någon tår medan jag skrev också... Tack kära Malin. Jättestor kram tillbaka till dig
Sanna Elfving

Postat av: maggan

Publicerad 2013-02-09 02:20:49

Kära Sanna,Du är helt otrolig på skriva och berätta.Tänk vad Du är med om mycket,sånt som jag inte vet något om,spännande att få läsa .Kram och tack Maggan

Svar: Men så glad jag blir om du tyckte det var spännande att läsa. Meningen var ju att förklara även för den som inte själv går på trav så mycket, eller inte alls, hur underbar och spännande en Prix d'Amérique-dag kan vara. Kram från Bordeaux
Sanna Elfving

Postat av: Eva-Lotta

Publicerad 2013-02-09 11:18:07

Vilket fint reportage från vincennes man fick nästan känslan av att vara där själv. Tack super Sanna

Svar: Tack bästa Lotta för det. Hade du varit där hade dagen varit ännu bättre.
Sanna Elfving

Postat av: Jimmy Lundin

Publicerad 2013-03-25 14:51:10

Strålande. Alleles strålande! Sen att jag fyller år samma dag som Ourasi fyllde är ju mahiskt :)

Keep it up!

Svar: Jag visste det, jag visste det!! (Att du och Ouarasi hade något gemensamt.)
Sanna Elfving

Postat av: Jimmy

Publicerad 2013-03-25 14:53:27

...eller magiskt :)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Sanna Elfving

Norrländska som bytt Höga kusten mot Atlantkusten för arbete som svensklektor vid universitetet i Bordeaux. Ger företräde åt svensk frukost men erkänner sig i övrigt tämligen svag för fransk kokkonst. Traskar gärna i berg, över sanddyner, genom medeltidsbyar och bland vinodlingar. Gillar språk, natur, djur, hästsport, snälla människor och rättvisa. Att bo på plats och tala språket ger en unik möjlighet att se landet inifrån. Detta gör att jag kan tipsa dig om både kända och okända sevärdheter, konstigheter, egna smultronställen eller bara små lustiga detaljer, ja allt sådant som år 2013 till trots inte redan finns på nätet. I min blogg finner du ibland också vardagsbetraktelser och aktuella händelser härifrån. Jag skriver i första hand om Bordeaux med omnejd, men då och då gör jag avstickare till andra platser i landet. Varmt och innerligt välkommen till min blogg.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela