Sannas eskapader

i Frankrike

Snö + skor = snöskor

Publicerad 2013-01-25 18:22:00 i Vintersport,

En friluftsaktivitet som är mycket stor och populär i Frankrike är snöskovandring i något av bergsmassiven. Inte att undra på för det är som balsam för både kropp och själ och en enkel match att lära sig. Snöskor är också ett bra alternativ till skidor när terräng och snöförhållanden gör det svårt att dra spår. De svåraste turerna kräver mycket god fysik och uthållighet men svårigheten och turernas längd kan lätt anpassas efter förmåga. Tycker du om att röra på dig ute i det fria är detta kanske något för dig.

 

I december tillbringade jag en vecka med daglig snöskovandring i den regionala naturparken Chartreuse i franska Alperna. Har du inte provat på så kanske min berättelse kan komma till pass. Lån av snöskor brukar ingå i organiserade vandringar med guide. Börja med att spänna fast dina (varma och vattentäta) vandringskängor i snöskorna och vips har du fått en större yta att gå på (eller med, för den delen) som gör det möjligt att gå på snön utan att sjunka ner, eller i alla fall utan att sjunka ner för djupt. På franska heter snöskor raquettes de neige, dvs. "snöracketar" och förr såg snöskor faktiskt ut som tennisracketar i trä. I dag har de flesta modeller timglasform och är gjorda av plast. Men är det inte otympligt att lyfta omkring på stora plattor? Ser man inte ut som Kalle Anka i gångstilen? Inget fel på ankfötter men nej, du behöver inte lyfta hela snöskon när du går. Hälen kan nämligen följa med och röra sig uppåt när du går tack vare en ledad överplatta samtidigt som den undre stora plattan, den s.k. bärighetsplattan, släpar under foten. Isdubbar under snöskorna ger bra fäste på is och skare. I branta uppförsbackar kan man fälla upp byglar under hälarna så att de kommer upp. På så vis blir lutningen mindre påfrestande för vader och vrister. Rätt teknik i nedförsbackar lärs snabbt in. Luta dig lätt framåt när du går nedför så att vikten på snöskon fortfarande hålls vinkelrätt mot underlaget. Det känns måhända lite bakvänt i början, men försök slappna av och lita på att du faktiskt inte halkar. Det fungerar bra även när du går nerför branta partier och oländig skogsterräng. Och stavarna hjälper dig att hålla balansen. Stavarna används för övrigt under hela vandringen och tjänar också till att fördela muskelansträngningen. Stavarna bör vara något kortare än rekommenderad längd för slalomåkning.

 

 

 

Ja, sedan hä' ä' bar' å' gå! Gå och gå, trampa på, stava på, upp och ner. Många muskler får arbeta, även hjärtat. Snöskovandring är en jättebra träningsform som samtidigt är relativt skonsam. Och en stor och mycket frisk dos friskluft får man på köpet!

 

Det är en rent berusande känsla att sätta foten på en alldeles orörd fluffig vit madrass av snö, känna att det bär och bara kunna gå ut över vidderna. Och den bästa känslan, den man får när man har kommit upp till dagens mål och blickar ut över den vidunderliga utsikten..., den är mäktig. En storslagen vy utan mänsklig påverkan. Känslor av total frihet. Grönt nere i dalen, kritvit snö över bergsmassivet.


 

I dag är naturens hälsobringande effekter självklara för de flesta av oss, men kanske vet inte alla exakt vad det är som händer när vi till exempel vandrar i naturen. Forskare (se t.ex. miljöpsykologerna Rachel och Stephen Kaplans forskning) har kommit fram till att vi människor har två sätt att hantera alla sinnesintryck som når hjärnan. Vi gör det med antingen riktad uppmärksamhet eller med spontan uppmärksamhet. I vardagen använder vi den riktade uppmärksamheten och det tar mycket energi. Vardagens enorma mängd sinnesintryck kan därför leda till mental utmattning. I naturen finns i stället mest vilsamma sinnesintryck, sådana som kan hanteras med den spontana uppmärksamheten. När vi vistas i naturen får vi mental vila och återhämtning. Vi säger att naturen verkar läkande på oss.

 

Men hur bra naturen än är för hälsan, så kan snö och berg innebära fara. Laviner är inte att leka med. För den som liksom jag inte kan alla säkerhetsåtgärder och all säkerhetsutrustning utan och innan så är en utbildad och erfaren guide ett måste. En bra guide kan också ge resan ett mervärde med sin kunskap om traktens traditioner och natur. I mina länkar till höger hittar du broschyren Turism i Chartreuse. Den är på engelska och där hittar du din guide men också adresser till researrangörer, sevärdheter, restauranger och all annan information du behöver.

 

Några praktiska råd vid snöskovandring: Att klä sig enligt flerlagersprincipen är väldigt viktigt - av och på med kläder hela tiden beroende på ansträngningsgrad och väderlek. Regeln är att försöka ta av sig innan man börjar svettas och likaså att ta på sig innan man börjar frysa. Snödamasker eller gaiters är bra att ha för att förhindra att få in snö i kängorna. Att ha precis rätt storlek på kängorna är mycket viktigt. För stora kängor ger dig lätt skavsår och blåsor men också ont i tårna när du går nerför. För små kängor försämrar blodcirkulationen och man blir köldkänslig. Och tänk på att dricka ofta, helst innan du blir törstig.

 

Chartreuse är en regional naturpark och sådana finns (ännu) inte i Sverige. I kommande inlägg förklarar jag vad en regional naturpark är. Jag kommer också att berätta mer om vad som finns att se i Chartreuse.

Väder och vin och en hårsmån från katastrof

Publicerad 2013-01-16 17:45:00 i Vinskörd,

Innan jag går in på vädrets betydelse inom vinodling vill jag reda ut ett begrepp inom vinets värld som har en tendens att missuppfattas. Jag tänker på termen château och den vanliga men vilseledande översättningen vinslott. Det är nämligen långt ifrån säkert att där finns ett slott. Château är i vinsammanhang mer en benämning på den egendom där vinet odlas och tillverkas. Bostadshusen eller byggnaderna på gårdarna kan vara mer eller mindre enkla till att ibland vara synnerligen vackra och slottslika. Hur som helst, att vara ägare av ett château i vinsammanhang betyder kort och gott att man har en vingård.

 

Vingården, eller vinslottet om du fortfarande vill, har sedan ett namn, t.ex. Lynch-Bages, vilket gör att château Lynch-Bages kan översättas som vingården Lynch-Bages. Att detta sedan inte är en vingård vilken som helst är en annan femma, vilket jag hoppas kunna komma tillbaka till i senare inlägg.

 

Glitter och glamour i all ära, men när vi nu har koll på termen vinslott kan vi lika gärna undanröja andra (vin)föreställningar på samma gång... Exempelvis det här med att odla vindruvor, som faktiskt inte är någon dans på rosor, nix pix, det är först och främst slit och släp och en form av jordbruk med alla trubbel och glädjeämnen som man hittar i ett sådant - från missväxt och parasiter till stora och friska skördar. Till trubblen hör vädret, som är en viktig parameter för jordbruk i allmänhet. Vinodling utgör inget undantag. Faktum är att vädret är ett stort huvudbry för vinbönderna.

 

 Den här synen kan vinbonden klara sig utan när druvorna ska mogna. Bilden är från en vinodling i Haut-Médoc.

 
En period då det särskilt gäller att vädrets makter står vinodlaren bi är den mellan knoppning och skörd. Tidig knoppning kan ge tidig skörd vilket visserligen minskar riskerna med höstregn innan skörden. Det kruxiga är bara att om knoppningen kommer igång för tidigt finns risk för nattfrost och frost kan skada plantan. En annan känslig period är då själva mognadsprocessen börjar i augusti (då de röda druvorna börjar få sin färg), en tid då vädret inte får vara rått och fuktigt. Då finns nämligen risk för att röta angriper druvklasarna. (Ja, det förstås, ingen regel utan undantag, det finns gårdar där det omvända gäller, det vill säga där odlingen är beroende av fukt. Detta är dock ett kapitel för sig och får bli föremål för ett senare inlägg.) För mycket regn gör att vinstockens rötter tar upp för mycket vatten vilket sänker druvans koncentration av socker, syror och extrakter. Det väder som vinodlaren drömmer om under mognadsperioden är sol, inte alltför hög värme och enstaka lätta regn.
 

Mot väderproblem kan inte ens självaste vinguden Bacchus göra något. Här som s k maskaron på en fasad i Bordeaux.

 

2012 benämns som ett komplicerat och onormalt år i Bordeaux, ja, i alla fall när vi talar om vin (och det gör man ju ofta i Bordeaux). Efter april månads värme som ledde till tidig blomning följde närmare fyra månader med stora lokala variationer i väderleken där vissa platser i området fick ovanligt mycket regn och ovanligt lite sol. Hoppet som den tidiga blomningen först ingjutit spolades därmed bokstavligen bort på många håll... Allt eftersom sommaren gick växte oron. Man hade just börjat prata om ett "årus ohyggligus" (fritt översatt från viti-net.com:s "annus horribilis") när det fantastiskt fina vädret i september kom som en räddare i nöden och uppvägde det tidigare ofördelaktiga vädret. Summa summarum så kunde årgång 2012 trots allt bli av kvalitet, om än av mindre kvantitet än vanligt.

 

Hur vet man då när det är dags för skörd? Jo, tidpunkten för plockningen bestäms bland annat av förhållandena mellan socker och syrahalt. Ju längre druvan får mogna, desto högre sockerhalt och lägre syrahalt får den. Hur förhållandena ska se ut beror naturligtvis på vilken druvsort som skördas och på vilket vin man vill göra, men för låg syrahalt ger som regel "platta" viner och för låg sockerhalt ger alkoholsvaga och därmed oftast icke lagringsdugliga viner. Att få dessa mätningar att klaffa med vädret och skördetiden är ett gissel för varje vinodlare. Å ena sidan måste druvorna hinna få rätt mognad, å andra sidan innebär lång väntan större risk för regn och med detta även risk för spolierad skörd. Val av skördetid är därför en (av flera) förklaringar till att viner från närliggande odlingar kan skilja sig häpnadsväckande mycket, eller till att viner från en och samma egendom inte står att känna igen från ett år till ett annat.

 
 

Vindruvor i sikte

Publicerad 2013-01-13 23:29:00 i Vinskörd,

Då var det dags. Mitt livs första vinskörd. Den smala, slingrande vägen går genom ett lätt kuperat mosaikliknande landskap med rader av vinrankor så långt ögat kan nå. Det är den 7 oktober och vinrankornas gröna blad har börjat skifta i de vackraste höstfärger och morgondimman sveper slöjlikt över landskapet. Solen håller på att gå upp och det skira ljuset blir som en genomskinlig ridå framför de klara färgerna i bakgrunden. Då och då passerar jag små byar med stenhus. Bara någon enstaka människa syns till. Såklart, det är ju söndagsmorgon i Frankrike.

 

Efter 50 kilometer och en timmes färd är jag framme i Blasimon och Château La Peyraude. På gården välkomnas jag av Jean-Luc och Christelle, vinodlarparet som jag stiftade bekantskap med på en gastronomimässa tidigare under året.

 

Gården ligger i Entre-deux-mers, ett av många delområden i Bordeaux stora vindistrikt. Namnet Entre-deux-mers syftar på läget mellan floderna Garonne och Dordogne.

 

På gården är det full rörelse och ett 40-tal personer är snart på plats. Efter en stärkande kaffekopp tycks jag inte ensam om att ha arbetslusten på topp. Vi klättrar upp och trängs på traktorflaken och det bär iväg ut på ägorna. Det är viktigt att komma iväg tidigt för att kunna jobba så mycket som möjligt medan luften är sval. Eftermiddagssolen är fortfarande varm här i början av oktober.

 

 

Bordeauxviner görs inte av en enda druvsort utan av en blandning av två eller flera druvor. Denna vingårds röda viner görs av Cabernet sauvignon och Merlot. Merlot mognar tidigare av de två och det var den som skulle plockas denna dag. Många vingårdar använder vinskördetröskor nu för tiden. På detta sätt kan man förstås tjäna tid och därmed pengar. Manuell skörd ger dock fortfarande ett bättre urval av druvorna. För att få bättre kvalitet på frukten plockas därför allt för hand på Château La Peyraude.

 

Sekatörer och hinkar delas ut i en hast och det är bara att sätta igång. Arbetet delas upp på plockare och bärare. Plockarna klipper av druvklasarna med sekatören och fyller sina hinkar som sedan töms allteftersom i bärarnas stora gula korgar. Korgarna bärs på ryggen med breda band likt axelbanden på en ryggsäck. Två och två är man som plockar på varsin sida om raden. Ranka för ranka betas av, rad för rad. Jag gissar att det för en säsongsarbetare är en fördel om ens plockarkompanjon har förmåga till trevliga konversationer... - de tillbringar ju dagarna i ända tillsammans. Hursomhelst är det hårt arbete som gäller och en hel säsong här är inte platsen att vara på för den otränade. Beroende på vinrankans höjd innebär arbetet att man ständigt böjer sig ner och reser sig upp, sitter hopkrupen eller står på knäna för att komma åt att klippa av klasarna. Det är mycket viktigt att se sig för och noga välja ut endast de friska druvorna. .

 

Vinskörd, ett så tokigt namn egentligen, vore inte vindruvsskörd en bra mycket bättre benämning?

 

Det kan inte hjälpas att några druvor råkar hamna i munnen då och då. Alla druvor som odlas på en vinodling är inte goda att äta som frukt men dessa är ljuvligt söta och välsmakande. Ja, när jag tänker efter är de nog de godaste druvor jag någonsin smakat. Kan det bero på att svetten börjat droppa i pannan? 

 

Mannen som bär korgen på "min" rad är lång som en stör och kraftigt byggd. Jag tänker att det här med att vara druvbärare kanske vore något för mig att prova på. Mannen ser lika förvånad som road ut när jag frågar om jag får byta av honom en stund.

 

 

Jag får veta att korgen är ofantligt tung när den är full av mogna druvor. Javisst, druvorna består ju till största delen av vatten, och korgen är stor. Nåväl, efter en stunds fundering räcker han mig korgen, eller "la hotte" som man säger på franska. Sedan vakar han noga så att plockarna inte fyller korgen för tung. Nu är det min tur att gå runt och låta plockarna tömma sina hinkar, att klättra upp på stegen och att tömma druvorna i flaket.

 

Korgen är tung och bredaxlade Sannas axlar är tydligen inte så breda som hon tror. Inte tillräckligt breda för att fylla ut banden i alla fall, och oooops, innan tekniken befästs kan det gå så här.

 

Vill du också prova på att plocka druvor? Vissa gårdar tar ibland emot turister för att visa hur skörden går till. När skördetid närmar sig ger exempelvis Turistbyrån i Bordeaux dig gärna tips på slott som anordnar sådana dagar. Däremot kan gårdarna inte bestämma de exakta dagarna för skörden så lång tid i förväg. Hur detta kommer sig tänkte jag berätta om i nästa inlägg.

 

 

En saga som är sann hos Asterix förfäder

Publicerad 2013-01-11 19:22:00 i Historia,

Frankrike fascinerar. Och det är inte bara baguetterna som gör det. Förutom att här finns annat bröd så kan du också hitta champagne, konst, hisnande historia, böljande vinodlingar, höga berg och djupa dalar, milsvida stränder med eller utan vågor, otaliga sagolikt vackra medeltida slott med tinnar och torn - och irriterande strejker och fransk byråkrati. Denna osaliga blandning ger en speciell stämning, ja helt enkelt Den franska atmosfären. Du vet att du är i Frankrike när du kommer på dig själv med att gnugga dig i ögonen, nypa dig i armen och tro att du rest bakåt i tiden...

 

Medeltidsbyn La Roque-Gageac. Nyp dig i armen.

 

Jag bor alltså i Bordeaux, en stad som ligger 60 mil sydväst om Paris. 

 

Bordeaux kallas ibland också Port de la lune, ung. Månhamnen, på grund av den halvmåneform som floden Garonne bildar där den flyter fram genom staden. Det är inte för inte som 1 810 hektar av stadskärnan är världsarvsklassad av Unesco med omdömet "stad av universellt och extraordinärt värde". Bordeaux har en enhetlig och enastående vacker klassisk och neoklassisk arkitektur, ett världsvida renommé som vinets huvudstad och en över tvåtusenårig betydelse som hamnstad. Dessutom bidrog staden med idéer före och under Upplysningstiden, främst genom stora författare och politiska filosofer som Montaigne och Montesquieu som, ja, du gissade rätt, bodde i just denna stad. Och runt allt detta - vingårdar, vingårdar och vingårdar. Med sin bländande arkitektur ser staden ut som ett smycke som lagts ut i det 120 000 hektar stora område som vinodlingarna utgör. Lägg därtill närheten till både hav och stora skogar och du börjar kanske ana den gemytliga känslan i staden och dess omgivning.

 

Vy över Pont de Pierre och några av de vackra fasaderna i Bordeaux, sedd från högra sidan av floden.

 

Bordeaux utgör tillsammans med de kringliggande kommunerna den 6:e största tätortsregionen i Frankrike med sina sammanlagt 719 489 invånare (siffror från folkräkningen 2008, enligt Bordeaux stads hemsida).

 

 

Bordeaux har en mycket lång och spännande historia. Burdigala, som var dess antika namn, grundades redan på 300-talet f.Kr. då det galliska folket Bituriges Vivisques slog sig ner på denna för handeln så strategiska plats. Via floden Garonne kunde fartygen komma in från Atlantkusten till en skyddad plats och dessutom fortsätta långt via flodsystemet. På så vis byggdes ett viktigt handelscentrum upp. Tenn från Bretagne och koppar från Spanien till den tidens viktiga bronstillverkning kunde bytas mot Akvitaniens vete, trä, harts och senare, förstås, vin. Du som kan din Astérix vet hur gallerna stred mot Caesar. I verkligheten resulterade dessa strider i att Burdigala från år 56 f.Kr. kom att tillhöra det romanska riket.

 

Huruvida gallerna stred eller anslöt sig mer fredligt till romarna har jag hittat varierade uppgifter om. På den just nu aktuella utställningen Gallernas tid. Akvitanien före Caesar på Musée d'Aquitaine i Bordeaux förklarar man i alla fall att Julius Caesar inte lyckades besegra det starka galliska folket förrän han till slut tog till list och stängde av vattentillförseln till Burdigala.

 

I Bordeaux finns faktiskt en lämning kvar ända från romartiden, nämligen ruinerna av amfiteatern Palais Gallien. Guidade visningar brukar göras sommartid, från den första juni till den sista september. På Musée d'Aquitaine  berättas sydvästra Frankrikes historia med hjälp av arkeologiska fynd. Där kan du även beskåda en Herkulesstaty i brons från romartiden.

 

 
Palais Gallien byggdes redan på de gamla grekernas tid men i Bordeaux och inte i Grekland

 

Detta var allt för denna gång. I senare inlägg berättar jag vidare om Bordeaux fängslande historia. Nästa blogg kommer att handla om den härliga dag i höstas då jag beslöt mig för att gå till botten med det här med vintillverkning och deltog i vinskörden på en vingård utanför Bordeaux.

 A bientôt!

/Sanna

 

Hitta platserna i inlägget:

Musée d'Aquitaine: Adress: 20, cours Pasteur. Spårvagn B, kliv av vid hållplats Musée d'Aquitaine.

Palais Gallien: Adress: rue du Docteur Albert Barraud. 1,2 km promenad från centrum eller buss 5 mot Taillan La Boétie från hållplats Tourny i centrum. Kliv av vid hållplats Martin.

 

 

Om

Min profilbild

Sanna Elfving

Norrländska som bytt Höga kusten mot Atlantkusten för arbete som svensklektor vid universitetet i Bordeaux. Ger företräde åt svensk frukost men erkänner sig i övrigt tämligen svag för fransk kokkonst. Traskar gärna i berg, över sanddyner, genom medeltidsbyar och bland vinodlingar. Gillar språk, natur, djur, hästsport, snälla människor och rättvisa. Att bo på plats och tala språket ger en unik möjlighet att se landet inifrån. Detta gör att jag kan tipsa dig om både kända och okända sevärdheter, konstigheter, egna smultronställen eller bara små lustiga detaljer, ja allt sådant som år 2013 till trots inte redan finns på nätet. I min blogg finner du ibland också vardagsbetraktelser och aktuella händelser härifrån. Jag skriver i första hand om Bordeaux med omnejd, men då och då gör jag avstickare till andra platser i landet. Varmt och innerligt välkommen till min blogg.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela