Sannas eskapader

i Frankrike

Stora teatern i Bordeaux - ett mästerverk

Publicerad 2013-07-29 15:58:00 i Allmänt,

Staden Bordeaux är bara så obeskrivligt vacker. Att stå framför Stora teatern och vara omgiven 1700-talsbyggnadernas majestätiska fasader är en mäktig upplevelse. Stora teatern räknas förresten som arkitekt Victor Louis vackraste skapelse och uppfördes år 1780 på den plats där det gallo-romanska monumentet Piliers de Tutelle en gång stod på 200-talet e.Kr. Självaste Parisoperan ska faktiskt ha inspirerats av Stora teatern i Bordeaux.
 
 

Enligt teaterns egen hemsida fick arkitekten Victor Louis uppbåda all sin talang för att åstadkomma detta "underverk av måttlighet, finess, harmoni, kraft, renhet, elegans och nobless". Själva teatersalongen åtnjuter en fantastisk akustik tack vare den omgivande trästommen.

 
Ovanpå teatern står tolv statyer, varav nio representerar muserna och de tre gudinnorna Venus, Juno och Minerva från antikens mytologi. Gästerna på lyxhotellet Hotel Regent mittemot teatern kan känna sig lagom uttittade...
 
 
Hotell Regent i Bordeaux mitt emot Stora teatern.
 

År 1846 kom ingenjör Adolphe Thiac på att man borde sänka marken runt teatern för att framhäva den  ytterligare. Man gjorde detta genom att gräva ur Place de la Comédie och bygga en yttertrappa till teatern. Därmed kom kolonnerna högre upp och man slapp risken för stötar mot dessa av förbipasserande vagnar.

 

För att fortsatt kunna visa upp teatern i dess allra bästa dager genomfördes en omfattande renovering av såväl  in- som utsida mellan åren 1989 och 1992. Tekniska experter och hantverkare specialiserade på fädernesverk hjälptes åt. Kostnaden blev 130 miljoner francs men gav ett fantastiskt resultat där man fick tillbaka teatern i ett näst intill ursprungligt skick inklusive dåtidens dekorationer. Man passade också på att anpassa det tekniska till dagens krav på utrustning.

 

Teatersalongen fick tillbaka sina ursprungsfärger blått och guld i och med renoveringarna mellan 1989 och 1992. Den här bilden tog jag på museernas senaste öppet hus-dag.

 

Ja, det finns mycket att lära sig om arkitektur och historia på en rundvandring i Bordeaux. Här avslutar jag en vandring med den kände TV-profilen och historikern Yves Simone. Stora teatern i bakgrunden.
 
 
På en bokmässa i våras träffade jag Naly Razakandraïbe, författaren till boken Bordeaux' hemligheter, en mycket läsvärd och speciell bok.

 

Den berömda spiraltrappan i Hôtel Boyer-Fonfrède, också den ritad av Victor Louis. Trappan är behaglig att gå i, så till den milda grad att det sägs att en ryttare en gång red uppför trappan ända upp till tredje våningen.
 
 
Interiör på första våningen i Stora teatern i Bordeaux.

 

 Som avslutning på dagens blogg, fikapaus på teaterkaféet.
 

Från salthandel till konjak i Cognac

Publicerad 2013-06-10 15:32:00 i Allmänt,

Hej hopp! I dag bär det iväg från Royan till Bordeaux via Saintes, Cognac och Bourg sur Gironde.

 

En resa från Royan till Bordeaux med sightseeing på vägen kan se ut så här.

 

På väg till Cognac kan den som vill stanna till i Saintes, ta en kaffe och svinga sig tillbaka i tiden genom en kort promenad till den 1973 år gamla amfiteatern.

 


I Saintes finns en amfiteater som stod färdig år 40 e.Kr.

 

Floden Charente flyter förbi Saintes.

Från Saintes är det inte långt till staden Cognac, bara 28 kilometer. I Cognac föddes år 1494 en Frans som senare blev kung Frans I av Frankrike. Cognac har många förhistoriska lämningar men dess verkliga historia började på medeltiden i och med salthandeln. Salt från kusten transporteras dels inåt landet på floden Charente, dels med fartyg till Nordeuropa. Handeln utgick från en hamn som sedemera byggdes ut och blev staden Cognac.

 

I samband med salthandelsresorna togs vin från områdena runt floden Charente med till Nordeuropa. För att öka hållbarheten på vinet började holländarna under 1500-talet att destillera vinet (eller "bränna", dvs. värma upp för att sedan separera de olika ämnena som förångas vid olika temperaturer). Resultatet dracks utblandat med vatten och kallades för brandwijn (bränt vin, därav brandy). Runt Charente började man på 1600-talet destillera vinet ytterligare en gång för att få en ännu mer koncentrerad dryck. Den förfinades genom lagring på ekfat och har alltsedan dess gjort succé världen över.

 

Druvsaft blir till konjak i Cognac.
 
Härjningarna under den tid då Cognac omvartannat tillhörde Frankrike och England satte sina spår. Av muren som på medeltiden omgärdade staden finns bara några delar kvar, som t.ex. Porte Saint Jacques från 1400-talet.
 
Kaffe med konjak? Förvisso, för vissa, medan andra blir utsatta för det berömda rävtricket, kaffe eller te med räv i... Myskvällar hos min bror Nils kan bjuda på spännande överraskningar.


När du har sett både staden Cognac och konjakstillverkning på någon trevlig gård kanske det är dags att åka vidare och ta eftermiddagskaffet (med konjak) i Bourg sur Gironde på väg till Bordeaux. Bourg sur Gironde har en mycket spännande historia och är en väldigt charmig liten stad att besöka.

 

Utsikt över floden Dordogne från Bourg sur Gironde, 45 kilometer norr om Bordeaux.

 

Så söta butiker! Lugnt och fridfullt vid siestatid.

 

Varför inte piffa upp utsidan av huset med en katt i matchande färg?

 

Hästvagnsmuséet i Bourg sur Gironde är helt klart sevärt.
 
Från muséet kan man också ta sig till en hemlig underjordisk gång från 1500-talet som gjorde det möjligt att dra upp handelsvarorna med häst direkt från hamnen. På detta sätt var man skyddad och fick upp varorna även om staden stormades.
 
Det var allt för denna gång!


Skriver mer snart!

Publicerad 2013-05-29 15:18:00 i Allmänt,

Så underbart pinsamt och absurt. Dagen började med att jag av en slump upptäckte att jag kan texten till introduktionsmelodin till Galenskaparnas Macken - utantill (olja rinner ur en tom butelj, utanför kör någon på en älg...). Men nej, jag ska inte berätta hur det gick till när jag insåg detta. Det får vara nog med skämmiga bekännelser för i dag.
 
I dag skriver jag egentligen bara för att säga att jag inte har glömt er kära läsare och att jag snart ska ta er vidare på resan genom sydvästra Frankrike. Det har dock varit lite mer fullt upp än vanligt den senaste tiden, dels på jobbet där studenterna håller på att ta sina språkcertifikat i svenska, dels på grund av mitt fritidsintresse naturstudier och så (förstås) ett besök på Solvalla under Elitloppssöndagen.
 
 
Min fantastiska hobby, biologistudier på distans, innebär att man under flexibla former och kostnadsfritt kan frossa i naturens alla under. Rekommenderas!
 
 
Positivt tänkande: före regnet var det sol på Solvallas stallbacke... Att bära riktiga solbrillor är viktigt. Det tycker både jag, Jos och övriga Timokofans från sydvästra Frankrike!

Apropå jobbet..., det är rörande så seriöst mina studenter arbetar. Och det är bara en tidsfråga innan Frankrike springer om Sverige vad gäller språkkunskaper. Endast i Bordeaux erbjuder universitetet studier i 12 språk utöver ordinarie utbildningar och många av kurserna är fullsatta. Vi har över 70 studenter som läser svenska, antingen som ett komplement eller som en del av ordinarie studier. Och franska ingenjörsstudenter får numera inte ut sin ingenjörsexamen utan godkänt resultat i utbildningens ingående kurs i engelska. De uppmuntras dessutom att läsa ett till språk utöver engelskan vilket gör att jag även undervisar några blivande ingenjörer i svenska. Erasmusstudier är omåttligt populärt och det finns inte platser till alla som vill åka på utbyte. Allt detta medan det endast finns 2 (!) sökande till nästa års lärarutbildning i franska i Sverige. Jag hoppas verkligen att detta inte ska behöva betyda att språkkunskaperna utöver engelska (som i sig är sämre än vi själva tror) minskar. Den glädje och nytta man kan ha av att lära sig kommunicera med människor på deras modersmål går nästan inte att beskriva. Man får nya vänner, lär sig förstå andra kulturer mer på djupet och lär sig andra sätt att se på saker.
 
Men..., jag skulle ju bara skriva för att säga att jag snart ska skriva mer. Det får därför räcka för i dag. Jag återkommer på söndag eftermiddag. Ha det fint så länge!
 
 
 
 
 
 
 
 

Pippi på fåglar

Publicerad 2013-04-02 00:21:00 i Allmänt,

Inte så många vingslag från Bordeaux, vid älven Leyres delta och utlopp i Arcachonbukten, ligger ett av vårt jordklots viktigaste fågelsträck. Där har man anlagt det 120 hektar stora fågelreservatet Parc ornitologique du Teich som i sin tur är en del av den regionala naturparken Les Landes de Gascogne som täcker 315 000 hektar av länen Gironde och Landes i sydvästra Frankrike.

 

 
Skedstorkarna är underhållande att titta på när de med pendlande halsar söker föda i vattnet.

I Frankrike finns naturskyddsområden i form av 6 nationalparker och 267 naturreservat (om man inte räknar med de utomeuropeiska territorierna). Dessa ska inte blandas ihop med de 46 regionala naturparkerna. Naturskyddsområdena är mestadels obebodda och tanken är att skydda och bevara naturmiljön i sitt naturliga tillstånd. De regionala naturparkerna däremot innefattar både skogar, landsbygd och samhällen. Även här vill man värna om och bevara värdefulla naturmiljöer, men det ska ske i kombination med landsbygdsutveckling och en ekonomiskt hållbar utveckling i området så att folk ska kunna bo kvar. Natur och kulturvärden används som resurser för bygdens utveckling, innovativ användning av naturresurserna uppmuntras och man strävar efter att uppvärdera platser med arkitekturala, historiska, kulturella eller botaniska värden. Varje regional naturpark upprättar en lokalt framtagen plan med målsättningar utefter sina behov. Insatserna kan handla om allt från att stödja jordbruket, skapa jobb och förhindra att affärer och service läggs ner till att göra miljön tillgänglig för allmänheten genom vandringsleder och friluftsaktiviteter. De regionala naturparkerna har därmed likheter med det svenska Landsbygdsprogrammet.

 

Fru Stork med två ungar. Bilden är från den 15 maj förra året.

För att återgå till fågelreservatet i Le Teich så är det alltså ett reservat i en regional naturpark. Eftersom det är beläget i gränslandet mellan skog, träskmark och hav kan man beskåda fåglar från flera olika habitat på en och samma relativt begränsade yta. Man har hittills observerat inte mindre än 312 olika fågelarter i Le Teich. Det rör sig om stannfåglar som ses året om, flyttfåglar som stannar för att häcka i reservatet innan de flyger vidare, flyttfåglar som rastar i reservatet under sin flytt samt flyttfåglar som övervintrar i reservatet.

 
En sådan här underbar syn kan man få se i Le Teich. Till vänster tre silkeshägrar, i mitten en stork och till höger en gråhäger. I vattnet syns några sothöns och om du tittar noga kan du också upptäcka en gräsand.

Reservatet är öppet 365 dagar om året. Öppettider och priser finner du här. Kikare är ett måste och går att hyra på plats. Från augusti till mars ser man mest fåglar när det är högvatten. De bästa tiderna på dygnet att beskåda reservatets fåglar under året hittar du här

Sothönan hör till de fåglar man inte kan missta sig på.

Reservatet erbjuder 6 kilometer gångstigar och 20 observationsplatser med tak från vilka man har goda möjligheter att komma nära och se de vilda fåglarna. Detta hindrar inte att man behöver både kikare och tålamod. En karta över området och dess observationsplatser finner du här

 

 

Det finns 20 observationsplatser med tak och gluggar där man kan sitta på bänkar och njuta av fågellivet.
 
Ett stort arbete har lagts ner på pedagogiska skyltar över de fåglar som kan tänkas synas från varje observationsplats. För den skull är det inte alltid enkelt att hitta rätt.
 
Några gravandshannar gör upp.

Reservatet ligger 50 kilometer väster om Bordeaux och det går massor med tågavgångar varje dag. Från Paris byter du i Bordeaux och resan tar allt som allt 4 timmar och 11 minuter, eller 34 minuter från Bordeaux. Kliv av i Le Teich. Reservatet ligger sedan på 15 minuters gångavstånd från tågstationen.

 

Om man tar sig tid att titta noga döljer sig det mest spännande kanske runt närmsta krök. Den här kattugglan var inte helt lätt att upptäcka.

Sand i skorna

Publicerad 2013-03-26 11:56:00 i Allmänt,

Vad är detta? Misstänkt likt en tänkt nästa etapp i Åke Svanstedts liv där han kombinerar sitt gamla berömda travhästträningskoncept, backträning i Matfors, med sin nuvarande sandträning på Bjertorp...

 

 
Dune de Pilat, en nästan tre kilometer lång sandformation mellan skog och hav. T v i bild ser man en del av den stora skogen Forêt des Landes som ligger sydväst om Bordeaux.

Det återstår att se hur Åke gör men i väntan på det så har många vänner kommit och bestigit dynen med mig. Jag hoppas att mitt kusinbarn Evelina har kommit över den traumatiska händelsen då vi klättrade och klättrade i tryckande julivärme och där varje steg framåt bestod av lika många steg bakåt i ett sandberg som bara tycktes växa. Och hemska tanke - hur skulle det ha gått om jag med Marlene och Johanna efter sandträningspasset inte hade kunnat stretcha ut ordentligt mot stenmurarna i Saint Emilion och sedan varva ner med joggning mellan de gröna vinrankorna på ett nätt litet Grand Cru Classé i Saint Emiliondistriktet? För åter andra (och sannerligen inte vilka som helst), och som om inte bergsbestigningen var nog, tvingades Åsa och Sofia till x antal Dabrowskihopp uppe på toppen. Detta visade sig lyckligtvis inte ha varit förgäves då äventyret resulterade i några kortfilmer som egentligen blev historiska i samma ögonblick som de kom till. Lille knappt ettårige Svante och jag roade oss själva medan hans mor och far besteg berget för första gången. Med Jenni testades dynen i underbar solnedgång i december månad och med Scarlett, eh, förlåt, Annelie menar jag (du vet hur lätt det är att missta sig käraste släkting) har det blivit tokroliga turer i alla väder med eller utan Anette men oftast sjungades "quand tu veux on y va". Med Luleå universitets representant på plats blev det en väldigt smaskig ultrafransk picknick på toppen. Och nu väntar jag otåligt på ett par gulliga labbråttor från Umeå..., hihi. Eller ska man kalla er husmöss nu med tanke på den nya adressen?

 

 
Över Dune de Pyla ses ofta skärmflyg i alla de färger.

 

Nog med interna skojigheter som kanske inte roar alla och raskt till nästa fråga: Hur i tusan har denna sandhög kommit till???

 

Dune de Pilat är en s.k. vandrande sanddyn som under påverkan av vind och tidsvatten rör sig österut mellan havet och skogen med mellan 1 och 5 meter per år. Det är inte vilken söndagspromenad som helst utan 60 miljoner kubikmeter sand med en höjd av 100 till 115 meter (höjden varierar från år till år) som flyttar på sig. Enligt den senaste mätningen ska dynen vara 2,7 km lång, 500 meter bred och 109,86 meter hög. Det gör Dune de Pilat till Europas högsta sanddyn.



Sandkornen kommer inte från nästgårds utan ursprungligen från Pyrénéerna och Centralmassivet där bergarter vittrat sönder till sandkorn och transporterats via floderna och så småningom ända ut till havet och kustlinjen. Där har de förts vidare av havsströmmar och vågor och lagt sig på stränderna. Från stränderna har de sedan slitits iväg av vinden in mot land. När de hindras av växtlighet, liksom tallskogen vid Atlantkusten där Dune de Pilat ligger, kan de samlas på hög och bilda en dyn.

 

Kvällspromenad i solnedgången med en särdeles tuff bergsbestigare och norrlänning, Jenni.

 

Sandkornen på Dune de Pilat består av 0,3 mm stora kvartskorn och det är den mest finkorniga sand man kan hitta i Frankrike.

 

Namnet Pilat kommer från det gascognska ordet pilot som betyder hög eller upphöjning. Man kan se två olika stavningar på dynen, Dune de Pilat och Dune de Pyla. Stavningen Pyla kommer från badorten intill, Pyla-sur-mer, vars grundare Daniel Meller antog den stavningen år 1920 för att han tyckte att det klingade mer elegant och exotiskt.

 

Dynen har en asymmetrisk form. Sidan som vetter mot havet har en mjuk rundning medan sidan mot skogen har en skarp lutning. Det kommer sig av att sandkornen följer dynens yta när de bärs upp av vinden men att de när de väl kommit upp på toppen faller rakt ner. Man säger att sandhögen befinner sig i instabil jämvikt.

 

 
Dynen sedd på håll från en båttur till Cap Ferret.


Missa verkligen inte att ta dig upp på dynen om du besöker Bordeauxtrakten! Från toppen har man utsikt över Atlanten och inloppet till havsviken Bassin d'Arcachon, över sandbanken Banc d'Arguin och dess ostronodling och över den stora tallskogen Forêt des Landes.

 

Havstallarna i Forêt des Landes är inte raka som furor men är bra på sin uppgift, att binda sanden i Les Landes.

 

 
Havstallens fina rödbruna bark.

Dune de Pilat ligger ligger i Pyla sur mer i kommunen La Teste de Buch ungefär 70 km från Bordeaux. Det går finemang att ta tåg från Bordeaux till Arcachon och sedan buss till dynen från tågstationen i Arcachon. Det finns också fina cykelvägar från Bordeaux' centrum.

 

Valnötter och lindars sövande sus

Publicerad 2013-03-25 12:01:00 i Allmänt,

Frankrike är en stor producent av valnötter med 36 000 ton per år. Valnötter odlas främst i sydvästra och sydöstra Frankrike med två ursprungsbeteckningar: AOC (Appellation d'Origine Contrôlée) Noix du Périgord och AOC Noix du Grenoble. Den förra ligger precis öster om Bordeaux och breder ut sina 7000 hektar valnötslundar över de fyra länen Dordogne, Lot, Corrèze och Charente.

 

Valnötsträdet Juglans regia ingår i familjen valnötsträd, Juglandacées, och är ett lövfällande träd som kan bli 20-30 meter högt. Det är ett fint prydnadsträd med bred krona, glesa grenar och stora parbladiga blad med tre till nio par småblad. Valnötsträdet börjar producera frukt när det är 10 år och kan fortsätta med det i ytterligare 200 år även om produktionen minskar efter 70-100 år. I AOC Noix du Périgord odlas 4 varieteter av Juglans regia: Franquette, Corne, Marbot och Grandjean.

 

Ur botanisk synvinkel är valnöten inte en nöt, utan en stenfrukt. Det vi i dagligt tal kallar nöt är alltså egentligen ett frö med fröskal. Fruktköttet är grönt och sitter alltså utanpå och runt det vi kallar valnöten. Fruktköttet spricker och lossnar när frukten mognar och inuti finner man då valnöten. Persikan är en annan stenfrukt med den skillnaden att vi äter fruktköttet i stället för fröet.

 

I ett nötskal? Nej, i ett fröskal! Valnöten är en stenfrukt med fruktkött runt frö och fröskal.

Valnötsträdets rötter utsöndrar en groningshämmande substans, juglon, som hämmar andra växters etablering. Det gör att gräset under ett valnötsträd växer dåligt eller inte alls.

 

Valnötsträdet trivs bäst i djupa, väldränerade, svala och näringsrika jordar och behöver ganska mycket ljus. Det vill varken ha för hög luftfuktighet eller för mycket regn men tål inte heller torka och för stark sol. Själva trädet klarar kyla mycket bra medan blommorna är känsliga för vårfrost.

 

Valnötsträdet har flera användningsområden förutom all användning de goda frukterna har. Valnötsträet är välkänt för sitt hårda virke och fina ådring och är mycket eftertraktat vid möbel- och finsnickeri. Extrakt av fruktköttet är en bra träfärg. Ur mogna valnötter kan man utvinna valnötsolja, en olja som är utsökt i sallader och bakverk. Det traditionella nötvinet får sin smak av gröna omogna valnötter. Fransmännen tycker också om att äta valnötter tillsammans med vin, i sallader, i bakverk, i nougat och till vissa ostar, t. ex. getost och roquefort.

 

Valnöten är känd för att vara särskilt nyttig. Den är unik på så sätt att den innehåller väsentligt mycket mer fleromättat fett än t.ex. hasselnöt och mandel. Det verkar däremot vara en svår nöt att knäcka det här med vilket fett som har vetenskapligt stöd för att vara bra och vilket som saknar stöd för att vara dåligt, så jag ger mig inte in i den debatten här. Valnöten innehåller vidare B- och E-vitaminer och mineraler såsom järn, kalium, kalcium, fosfor, magnesium och zink. Senare rön har visat att den dessutom innehåller sömnhormonet melatonin. Forskare vid Texas Health Science Center har också visat att koncentrationen av melatonin i blodet verkligen ökar vid intag av valnöt. Med risk för att somna kan du läsa mer om den forskningen här. Den som vill ha mer detaljer om valnötens näringsinnehåll kan titta i Livsmedelsverkets livsmedelsdatabas.  

 

Det här receptet på valnötskaka hittade jag på ett gammalt vykort på en resa i Dordogne. Med tanke på att jag i samband med det fått en hel "pärsäck" med valnötter av bekanta så hade jag det jag gjorde med mina valnötter.

Ingredienser

1 glas finhackade valnötskärnor, helst från Perigord såklart

250 gram socker

20 gram vetemjöl

4 ägg

1/2 glas valnötsolja

1/2 glas vitt vin

1/2 glas vatten

1 tsk bakpulver

1 nypa salt

 

Vispa ägg och socker lätt.

Häll i vinet, en nypa salt, de hackade valnötskärnorna och oljan.

Blanda mjölet och bakpulvret och vänd ner det i smeten och rör om.

Häll i smörad form.

Grädda i 50 minuter i 160 grader. 

 
 
Så får du gästerna att somna? (Observera Underbara Clara-stuket och att det inte bara är Leila som bakar i Frankrike.)

Om man vill dekorera med hela valnötter inser man att valnöten kan vara en svår nöt att knäcka (kunde inte låta bli att skriva det), ja i alla fall om man vill behålla kärnan hel. Konditorierna föredrar därför att använda en liten hammare i stället för nötknäckare. Om man slår mitt på nöten och inte på fogarna går det lättare att få lös kärnan utan att den går sönder.

 

I Frankrike sägs det att man inte ska ta sin eftermiddagslur (siesta) under ett valnötsträd eftersom det kan ge huvudvärk och illamående. Detta skulle möjligen kunna ha sin förklaring i det giftiga ämnet juglon som finns i blad, rötter och bark hos familjen valnötsväxter. Huruvida det stämmer kan jag inte säga för jag har aldrig vågat prova... Det här med siestaträd är för övrigt ett kul kapitel för sig i Frankrike och det finns t.o.m. sajter med listor över bra siestaträd. Lind är ett av de träd som brukar ligga högt på dessa topplistor, en kunskap som kanske kan komma väl till pass under din semester i Frankrike? De kriterier som har gett linden detta goda rykte har att göra med att det växer på torr mark, inte sprider så mycket pollen och inte har störande hängande grenar. Är du getingallergiker är det dock bäst att undvika allt för mycket sussande under lindars' sus (även om du tror och tror på sommaren ) under perioden slutet av maj-början av juni när de franska lindarna blommar.

 

Från Tour Pey Berland i Bordeaux har man en fantastisk utsikt över staden. Här ser du en del av katedral Saint André och till vänster på bilden skymtas den fina lindallén som finns på Place Pey Berland.

Om

Min profilbild

Sanna Elfving

Norrländska som bytt Höga kusten mot Atlantkusten för arbete som svensklektor vid universitetet i Bordeaux. Ger företräde åt svensk frukost men erkänner sig i övrigt tämligen svag för fransk kokkonst. Traskar gärna i berg, över sanddyner, genom medeltidsbyar och bland vinodlingar. Gillar språk, natur, djur, hästsport, snälla människor och rättvisa. Att bo på plats och tala språket ger en unik möjlighet att se landet inifrån. Detta gör att jag kan tipsa dig om både kända och okända sevärdheter, konstigheter, egna smultronställen eller bara små lustiga detaljer, ja allt sådant som år 2013 till trots inte redan finns på nätet. I min blogg finner du ibland också vardagsbetraktelser och aktuella händelser härifrån. Jag skriver i första hand om Bordeaux med omnejd, men då och då gör jag avstickare till andra platser i landet. Varmt och innerligt välkommen till min blogg.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela