Sannas eskapader

i Frankrike

Vackra vingårdar så långt ögat kan nå

Publicerad 2013-06-02 17:38:00 i Vinskörd,

Vi fortsätter resan och nu ska kosan styras direkt mot den världsarvsklassade staden Bordeaux. Från Royan kan man säga att "alla vägar bär från Royan till Bordeaux, frågan är bara hur". Närmast till hands är att tänka

 

1) färja över Garonne och vinslott i Médoc

eller

2) inte färja och en lov till Cognac.

 

Valvånda? Oroa dig inte, singla slant, ole dole doff, vad du vill - det blir hursomhelst garanterat och ofantligt bra hur du än gör!

 

I det här inlägget tänkte jag behandla det första alternativet och så tar vi det andra i nästa inlägg. Du som väljer att ta färjan från Royan över Garonne till Le-Verdon-sur-Mer hittar tiderna här. Genom att korsa floden tar man sig till ett av världens finaste vinodlingsområden, Médoc. Väl i land efter den 20 minuter långa resan är det bara att söka upp väg D2 (känd som Slottsvägen), och sätta kurs mot Bordeaux. Ha bara inte bråttom för det här är ingen väg man tar sig fram särskilt fort på. I gengäld får man njuta av alla de ståtliga vingårdarna längs vägen och en god idé är att besöka någon eller några av dem. Tänk bara på att boka tid för besöket i förväg.


Médoc är en av fem underregioner i Bordeaux' stora vindodlingsregion och klimatet är särskilt gynnsamt för vinodling med milda vintrar och varma somrar.

 

För många miljoner år sedan låg Médoc under vatten vilket är förklaringen till att jorden innehåller både grus och runda släta stenar som en gång i tiden slipats av vågorna. När stenarna värms upp av solvärmen gör de jorden varmare och det har stor betydelse för vinodlingen här.

Underregionen Médoc delas i sin tur in i många olika ursprungsbeteckningar (appellation på franska) utifrån var vinet odlas. (Lite förvirrande är det att det inom underregionen Médoc även finns en ursprungsbeteckning med samma namn.) Ett vins karaktär och kvalitet beror mycket på var det odlas och ursprungsbeteckningen är därför mycket viktig.
 
Château Cos d'Estournel, ett prestigefullt deuxième cru i Médoc.

 

Bara att se byggnaderna på Château Cos d'Estournel är fascinerande.
 
 
Om du inte vet var du befinner dig...
 
 
Underregionen Médoc är verkligen någonting alldeles, alldeles extra och platsen att vara på för vinälskaren (l'amateur de vin). Här finns nämligen hela 60 (!) av de 61 rödvinsegendomar som år 1855 togs med i den berömda "Klassificeringen av år 1855". Den beordrades av Napoleon III inför världsutställningen år 1855 i Paris. Bara att vara utvald gjorde att vingården ansågs som det allra bästa av det allra bästa men de utvalda kvalitetsvinerna delades dessutom in i fem olika klasser (cru på franska) utifrån vingårdens rykte och pris, något som på den tiden var mer eller mindre direkt relaterat till vinets kvalitet. Även om klassificeringen är omdiskuterad står den sig än i dag och de klassificerade gårdarna (som är omåttligt prestigefulla och vackra) är mycket måna om sitt rykte. Man kan också säga att klassificeringen har blivit självbefrämjande då den hjälper till så att vinodlaren kan ta ut högre pris, investera mer och på så sätt behålla vingårdens status.
 
 
Klassificeringen av år 1855 har endast ändrats en gång och det var då Château Mouton Rothschild uppgraderades från klass 2 (deuxième cru) till klass 1 (premier cru).
 
Stilrena Château Mouton Rothschild tidigt i våras innan vinrankorna hade hunnit bli gröna.
 
 
Château Lanessan är ett s.k. cru bourgeois supérieur men för oss hästälskare är det intressantaste kanske att det har ett litet hästmuseum. Här ser vi hur man redan på 1800-talet kunde spänna för ekipagen under tak.
 
 
Ett lyxstall från slutet av 1800-talet.
 
Vy från en vingård med hästprägel. Jag besökte Château Lanessan när jag fick besök av min hästintressade kompis Boine i januari i år. Du som inte känner denne man bör överväga att se över ditt liv. Han ligger före i det mesta, hållbart leverne, stressmotverkan, you name it.
 
 
 
 
Provsmakning för att hitta ett lämpligt disputationsvin till brorsan.
 
 
Tjusiga hästdroskor från mellan 1884 och 1903 kan beskådas i det lilla men intressanta hästmuseet på Château Lanessan.
 
 
På den tiden fanns hästdroskor för alla tänkbara ändamål, från söndagsutflykten till långresan.
 
 
Droskorna är i så utmärkt skick att man får god lust att spänna för och ge sig iväg på stuberten.
 
 
Jag studerar vinplantor på nära håll, tihi.
 
Det var allt för denna gång. Nästa gång tar vi en sväng förbi Cognac, en rutt då det för övrigt också går utmärkt att se hästdroskor. Bonne fin de dimanche!
 

Väder och vin och en hårsmån från katastrof

Publicerad 2013-01-16 17:45:00 i Vinskörd,

Innan jag går in på vädrets betydelse inom vinodling vill jag reda ut ett begrepp inom vinets värld som har en tendens att missuppfattas. Jag tänker på termen château och den vanliga men vilseledande översättningen vinslott. Det är nämligen långt ifrån säkert att där finns ett slott. Château är i vinsammanhang mer en benämning på den egendom där vinet odlas och tillverkas. Bostadshusen eller byggnaderna på gårdarna kan vara mer eller mindre enkla till att ibland vara synnerligen vackra och slottslika. Hur som helst, att vara ägare av ett château i vinsammanhang betyder kort och gott att man har en vingård.

 

Vingården, eller vinslottet om du fortfarande vill, har sedan ett namn, t.ex. Lynch-Bages, vilket gör att château Lynch-Bages kan översättas som vingården Lynch-Bages. Att detta sedan inte är en vingård vilken som helst är en annan femma, vilket jag hoppas kunna komma tillbaka till i senare inlägg.

 

Glitter och glamour i all ära, men när vi nu har koll på termen vinslott kan vi lika gärna undanröja andra (vin)föreställningar på samma gång... Exempelvis det här med att odla vindruvor, som faktiskt inte är någon dans på rosor, nix pix, det är först och främst slit och släp och en form av jordbruk med alla trubbel och glädjeämnen som man hittar i ett sådant - från missväxt och parasiter till stora och friska skördar. Till trubblen hör vädret, som är en viktig parameter för jordbruk i allmänhet. Vinodling utgör inget undantag. Faktum är att vädret är ett stort huvudbry för vinbönderna.

 

 Den här synen kan vinbonden klara sig utan när druvorna ska mogna. Bilden är från en vinodling i Haut-Médoc.

 
En period då det särskilt gäller att vädrets makter står vinodlaren bi är den mellan knoppning och skörd. Tidig knoppning kan ge tidig skörd vilket visserligen minskar riskerna med höstregn innan skörden. Det kruxiga är bara att om knoppningen kommer igång för tidigt finns risk för nattfrost och frost kan skada plantan. En annan känslig period är då själva mognadsprocessen börjar i augusti (då de röda druvorna börjar få sin färg), en tid då vädret inte får vara rått och fuktigt. Då finns nämligen risk för att röta angriper druvklasarna. (Ja, det förstås, ingen regel utan undantag, det finns gårdar där det omvända gäller, det vill säga där odlingen är beroende av fukt. Detta är dock ett kapitel för sig och får bli föremål för ett senare inlägg.) För mycket regn gör att vinstockens rötter tar upp för mycket vatten vilket sänker druvans koncentration av socker, syror och extrakter. Det väder som vinodlaren drömmer om under mognadsperioden är sol, inte alltför hög värme och enstaka lätta regn.
 

Mot väderproblem kan inte ens självaste vinguden Bacchus göra något. Här som s k maskaron på en fasad i Bordeaux.

 

2012 benämns som ett komplicerat och onormalt år i Bordeaux, ja, i alla fall när vi talar om vin (och det gör man ju ofta i Bordeaux). Efter april månads värme som ledde till tidig blomning följde närmare fyra månader med stora lokala variationer i väderleken där vissa platser i området fick ovanligt mycket regn och ovanligt lite sol. Hoppet som den tidiga blomningen först ingjutit spolades därmed bokstavligen bort på många håll... Allt eftersom sommaren gick växte oron. Man hade just börjat prata om ett "årus ohyggligus" (fritt översatt från viti-net.com:s "annus horribilis") när det fantastiskt fina vädret i september kom som en räddare i nöden och uppvägde det tidigare ofördelaktiga vädret. Summa summarum så kunde årgång 2012 trots allt bli av kvalitet, om än av mindre kvantitet än vanligt.

 

Hur vet man då när det är dags för skörd? Jo, tidpunkten för plockningen bestäms bland annat av förhållandena mellan socker och syrahalt. Ju längre druvan får mogna, desto högre sockerhalt och lägre syrahalt får den. Hur förhållandena ska se ut beror naturligtvis på vilken druvsort som skördas och på vilket vin man vill göra, men för låg syrahalt ger som regel "platta" viner och för låg sockerhalt ger alkoholsvaga och därmed oftast icke lagringsdugliga viner. Att få dessa mätningar att klaffa med vädret och skördetiden är ett gissel för varje vinodlare. Å ena sidan måste druvorna hinna få rätt mognad, å andra sidan innebär lång väntan större risk för regn och med detta även risk för spolierad skörd. Val av skördetid är därför en (av flera) förklaringar till att viner från närliggande odlingar kan skilja sig häpnadsväckande mycket, eller till att viner från en och samma egendom inte står att känna igen från ett år till ett annat.

 
 

Vindruvor i sikte

Publicerad 2013-01-13 23:29:00 i Vinskörd,

Då var det dags. Mitt livs första vinskörd. Den smala, slingrande vägen går genom ett lätt kuperat mosaikliknande landskap med rader av vinrankor så långt ögat kan nå. Det är den 7 oktober och vinrankornas gröna blad har börjat skifta i de vackraste höstfärger och morgondimman sveper slöjlikt över landskapet. Solen håller på att gå upp och det skira ljuset blir som en genomskinlig ridå framför de klara färgerna i bakgrunden. Då och då passerar jag små byar med stenhus. Bara någon enstaka människa syns till. Såklart, det är ju söndagsmorgon i Frankrike.

 

Efter 50 kilometer och en timmes färd är jag framme i Blasimon och Château La Peyraude. På gården välkomnas jag av Jean-Luc och Christelle, vinodlarparet som jag stiftade bekantskap med på en gastronomimässa tidigare under året.

 

Gården ligger i Entre-deux-mers, ett av många delområden i Bordeaux stora vindistrikt. Namnet Entre-deux-mers syftar på läget mellan floderna Garonne och Dordogne.

 

På gården är det full rörelse och ett 40-tal personer är snart på plats. Efter en stärkande kaffekopp tycks jag inte ensam om att ha arbetslusten på topp. Vi klättrar upp och trängs på traktorflaken och det bär iväg ut på ägorna. Det är viktigt att komma iväg tidigt för att kunna jobba så mycket som möjligt medan luften är sval. Eftermiddagssolen är fortfarande varm här i början av oktober.

 

 

Bordeauxviner görs inte av en enda druvsort utan av en blandning av två eller flera druvor. Denna vingårds röda viner görs av Cabernet sauvignon och Merlot. Merlot mognar tidigare av de två och det var den som skulle plockas denna dag. Många vingårdar använder vinskördetröskor nu för tiden. På detta sätt kan man förstås tjäna tid och därmed pengar. Manuell skörd ger dock fortfarande ett bättre urval av druvorna. För att få bättre kvalitet på frukten plockas därför allt för hand på Château La Peyraude.

 

Sekatörer och hinkar delas ut i en hast och det är bara att sätta igång. Arbetet delas upp på plockare och bärare. Plockarna klipper av druvklasarna med sekatören och fyller sina hinkar som sedan töms allteftersom i bärarnas stora gula korgar. Korgarna bärs på ryggen med breda band likt axelbanden på en ryggsäck. Två och två är man som plockar på varsin sida om raden. Ranka för ranka betas av, rad för rad. Jag gissar att det för en säsongsarbetare är en fördel om ens plockarkompanjon har förmåga till trevliga konversationer... - de tillbringar ju dagarna i ända tillsammans. Hursomhelst är det hårt arbete som gäller och en hel säsong här är inte platsen att vara på för den otränade. Beroende på vinrankans höjd innebär arbetet att man ständigt böjer sig ner och reser sig upp, sitter hopkrupen eller står på knäna för att komma åt att klippa av klasarna. Det är mycket viktigt att se sig för och noga välja ut endast de friska druvorna. .

 

Vinskörd, ett så tokigt namn egentligen, vore inte vindruvsskörd en bra mycket bättre benämning?

 

Det kan inte hjälpas att några druvor råkar hamna i munnen då och då. Alla druvor som odlas på en vinodling är inte goda att äta som frukt men dessa är ljuvligt söta och välsmakande. Ja, när jag tänker efter är de nog de godaste druvor jag någonsin smakat. Kan det bero på att svetten börjat droppa i pannan? 

 

Mannen som bär korgen på "min" rad är lång som en stör och kraftigt byggd. Jag tänker att det här med att vara druvbärare kanske vore något för mig att prova på. Mannen ser lika förvånad som road ut när jag frågar om jag får byta av honom en stund.

 

 

Jag får veta att korgen är ofantligt tung när den är full av mogna druvor. Javisst, druvorna består ju till största delen av vatten, och korgen är stor. Nåväl, efter en stunds fundering räcker han mig korgen, eller "la hotte" som man säger på franska. Sedan vakar han noga så att plockarna inte fyller korgen för tung. Nu är det min tur att gå runt och låta plockarna tömma sina hinkar, att klättra upp på stegen och att tömma druvorna i flaket.

 

Korgen är tung och bredaxlade Sannas axlar är tydligen inte så breda som hon tror. Inte tillräckligt breda för att fylla ut banden i alla fall, och oooops, innan tekniken befästs kan det gå så här.

 

Vill du också prova på att plocka druvor? Vissa gårdar tar ibland emot turister för att visa hur skörden går till. När skördetid närmar sig ger exempelvis Turistbyrån i Bordeaux dig gärna tips på slott som anordnar sådana dagar. Däremot kan gårdarna inte bestämma de exakta dagarna för skörden så lång tid i förväg. Hur detta kommer sig tänkte jag berätta om i nästa inlägg.

 

 

Om

Min profilbild

Sanna Elfving

Norrländska som bytt Höga kusten mot Atlantkusten för arbete som svensklektor vid universitetet i Bordeaux. Ger företräde åt svensk frukost men erkänner sig i övrigt tämligen svag för fransk kokkonst. Traskar gärna i berg, över sanddyner, genom medeltidsbyar och bland vinodlingar. Gillar språk, natur, djur, hästsport, snälla människor och rättvisa. Att bo på plats och tala språket ger en unik möjlighet att se landet inifrån. Detta gör att jag kan tipsa dig om både kända och okända sevärdheter, konstigheter, egna smultronställen eller bara små lustiga detaljer, ja allt sådant som år 2013 till trots inte redan finns på nätet. I min blogg finner du ibland också vardagsbetraktelser och aktuella händelser härifrån. Jag skriver i första hand om Bordeaux med omnejd, men då och då gör jag avstickare till andra platser i landet. Varmt och innerligt välkommen till min blogg.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela